10.2 Vattendirektivet

Vattendirektivet[1] är ett regelverk som ställer krav på alla EU:s medlemsländer att uppnå god vattenkvalitet. Vattendirektivet bygger på ett helhetsperspektiv där man följer vattnets vägar istället för administrativa gränser. I Sverige implementeras vattendirektivet i svensk miljölagstiftning genom det som i dagligt tal kallas vattenförvaltningen. Arbetet med vattenförvaltningen sker i sexårscykler. Gällande programperiod pågår till 2015.

Med utgångspunkt i avrinningsområden har Sverige delats in i fem vattendistrikt, där en länsstyrelse per distrikt utsetts till vattenmyndighet. Dalarna ingår i Bottenhavets vattendistrikt. Inom varje vattendistrikt upprättas åtgärdsprogram som redovisar vad kommuner och myndigheter behöver göra för att uppfylla de miljökvalitetsnormer som föreskrivits inom gällande programperiod. Målet är att åtgärda övergödning, försurning, miljögifter och annan påverkan på sjöar och på vattendrag.

På lokal nivå vilar ett stort ansvar på kommunerna. För varje kommun utpekas de ytvattenförekomster som inte uppnår god ekologisk- eller god kemisk status. Idag saknas gränsvärden för metaller antagna av Vattenmyndigheten. Detta betyder att flera vattenförekomster som är påverkade av lämningar från ex. gruvverksamhet inte syns i listorna över sjöar som inte uppnår god status.

Näringspåverkan är den vanligaste orsaken till att sjöar i FalunBorlänge inte uppnår god ekologisk status. Det finns vattenförekomster som är påverkade av försurning men dessa bedöms ha god status eftersom de omfattas av kalkningsverksamhet. Ett antal sjöar i Falun riskerar att inte nå upp till god kemisk status. Inga sjöar i Borlänge har klassats så, däremot finns sjöar i båda kommunerna som riskerar att få försämrad status både när det gäller ekologisk och kemisk status. Arbete pågår med att utöka kunskapen om status på FalunBorlänges vattenförekomster. I VISS-databasen (Vatteninformationssystem Sverige) finns senaste kunskap och statusklassning över länets alla vattenförekomster.

Planering och exploatering får inte leda till att försämrad vattenkvalitet enligt vattendirektivet.

[1] Vattendirektivets regelverk gäller för alla EU:s medlemsländer sedan år 2000.